Vid köp aktualiseras nästan alltid köprätten, och den består av ett system, som har flera delsystem:

– Avlämnande och risk
– Dröjsmål
– Fel
– Befarat avtalsbrott
– Påföljder 

De regelverk som reglerar köprätten är följande:
– Köplagen (1990)
– Konsumentköplagen (1990)

– CISG (1980)
– Standardavtal 

Inom köprätten kan ett köp förekommer i olika former: 

– Byte: egendom mot egendom (De KöpL och KköpL tillämpliga)
– Tillverkningsköp: köp av en vara som säljaren tillverkar (tillämpliga)

– Tjänst: arbetsprestation
– Gåva: benefik överlåtelse 

Ett förekommande begrepp inom köprätten är “lös sak” vilket kortfattat betyder; materiellt flyttbara ting, dvs saker som går att ta i och flytta på, (“movables”) 

Ytterligare ett förekommande och mer centralt begrepp inom köprätten är “lös egendom” som omfattar allt som inte är fast egendom. Nedan följer några exempel för att förtydliga gränsen mellan fast och lös egendom.

  • Lös sak, penningfordran, värdepapper, elektroniskt finansiellt instrument, andelsrätt och nyttjanderätt (tex: bostadsrätt), fast sak (tex: byggnad på annans mark) mm

Köprätten består av olika lagrum och för att dessa ska äga tillämplighet måste partstatusen vara uppfylld i de olika lagrumen. 

  • Konsumentköplagen ställer krav på ett näringsidkare-konsument förhållande (inte privatköp, bortsett från förmedlingsköp)
  • Köplagen har inget partskrav utan gäller på alla slags parter
  • CISG ställer endast krav på att köpet inte ska ha varit för eget bruk, dvs inte konsumentköp eller privatköp. 

Ibland kan det förekomma osäkerheter kring ifall det är fråga om ett köp eller tjänst, i och med att det finns olika regler som hanterar dessa former av prestationer är det viktigt att utreda vilken det är fråga om. Eftersom det inte ges något tydligt svar i lagen får vägledning tas från prejudikat: 

  • NJA 2001 s 138 
    • Fråga huruvida ett avtal om leverans och installation av en värmepanna hos en privatperson skall anses som ett konsumentköp eller en konsumenttjänst.
      HD: Vilket utgjorde övervägande delen? Avgörandet framförallt värdet på varan och tjänsten, om särskild fackkunskap, skicklighet eller utrustning krävs och till om varan efter installationen lätt kan frigöras och sålunda behålla sin identitet.
      Nu: Köp. 

Vem bär på bevisbördan vid fel i vara/produkt?

Hur bevisbördan ser ut vid köprättsliga tvister beror väldigt mycket på vilket lagrum som är tillämplig. Nedan redogörs hur högsta domstolen resonerat kring hur bevisbördan bör se i köplagen och konsumentköplagen.

Köplagen, NJA 1977 s 756
När varan väl kom fram till köparen så var lingonpulpen felaktig, den innehöll svarta bär, blad och kvistar. Vem bar bevisbördan för felet vid avlämnandet? När varan lastades på en lastbil. Båda parterna hävdade att det var ett platsköp men det var i själva verket ett hämtningsköp. När hamnade dessa föroreningar i lingonpulpen? Antagligen innan avlämnandet. Rättsfallet ger ett klart besked om vem som bör bevisbördan vid fel. 

Konsumentköplagen, NJA 2013 . 524
Avlämnandet av dörrarna gjordes när köparen inte var hemma på tomten. Om säljaren i enlighet med köparens instruktion lämnar av varan på önskad plats, så anses det vara avlämnad (detta framgår i förarbetena). När köparen hittade dörrarna så fanns det ett hål i dörren, frågan var huruvida dörrarna skadats under transporten, avlämnandet eller efteråt. Vem bär bevisbördan? Om varan visar fel inom 6 månader efter köpet så bär säljaren bördan, om det inte finns synnerliga skäl (denna regel infördes av EU-regler). Desto längre tid som går, desto lägre bevisbörda för säljaren. Beviskraven varierar från fall till fall, det vanliga är att beviskravet är “styrkt”. 

Behöver du hjälp med att reklamera ett köp eller fatta vad det är som gäller? Kontakta oss idag så lämnar vi en kostnadsfri första utvärdering inom 24timmar!